onsdag 24 juni 2009

Pistoler och Blommor

Ursäkta att vi har tappat flowet lite men idag är vi tillbaka med sprudlande rock n roll. Guns N Roses var en gång i tiden det bästa som fanns. Idag njuter vi av deras magiska "It´s So Easy" men vi väljer att stänka in en annan låt på blandbandet.

Track 8: "November Rain" - Guns N Roses

lördag 13 juni 2009

Hundens tempel

Jag saknar mina skivor just nu och jag saknar att få leta efter en av de bästa! Temple Of The Dog (medlemmar från Pearl Jam och Soundgarden). Nu hade jag spelat "Hunger Strike" högt eller dansat runt i lägenheten i en flannelskjorta till den sannslöst grooviga "Pushing Forward Back" eller bara njutigt av "Call Me A Dog". 

Namnet som superbandet tog kommer från en annan helt magisk skiva med Seattlesönerna Mother Love Bone. Jag är helt lost i detta ljuva musikträsk. Det kanske blir lika bra någongång men vad Seattle och grungen och den versionen av rockmusik har betytt för mig kan inget annat ersätta.

Track 6 + 7: "Say Hello To Heaven" - Temple Of The Dog + "Stargazer" - Mother Love Bone

torsdag 11 juni 2009

Special Guest Writer: Pelle Aldgård

Blandband, eller mixtape som det först kallades ett fenomen som användes flitigt under 70' och 80'. Det är precis som det låter ett mixat band. Det var först olika DJ's som spelade in sina favoritlåtar från antingen radio eller kopierade från köpta album eller singlar. Det var ett enkelt sätt att skapa tillgänglighet till sina favoritlåtar. Detta var då långt innan internet och IPRED-lagar kom till.

Anledningen till att jag skriver detta är att en god vän till mig helt sonika gav mig detta ämnet att spinna vidare på i textens värld. Det var ett så magnifikt ämne med en stor bredd att jag inte kunde tacka nej att skriva ett par ord.

Vad betydde/betyder blandband för mig? Detta är en svår fråga. Min uppväxt är musikaliskt inte som alla andras. Jag växte upp med att i stort sett enbart höra klassisk musik tills jag var 11-12 år. Visste nog att där fanns annan musik men kände inget behov av att lyssna på den. Men mitt första blandband fick jag nog när jag 14 år. Minns inte exakt vilka låtar som var med mer än Savage Gardens "The Animal Song". Var helt överumplad över låten. Dess djup och texten som jag nästan förstod helt och hållet då. Jag lärde mig dessutom texten utantill genom att lyssna, sjunga med och sedan överrösta Daniel och Darrens röster. Även Ace of Base var med på bandet och några låtar till som jag inte minns. Men just Savage Garden fick mig att öppna ögonen för musik på ett annat plan, och det enbart tack vare ett blandband.

Men efter det fick jag också veta baksidan av blandband som då hade utvecklats till Absolute Music skivor. Man kan säga att dessa skivor är som massproducerade förpackningar utan innehåll. Helt vädelösa. Dock blev det ett par sådana skivor innan band som Rolling Stones, Metallica, Kent, U2, No Doubt, Blink 182, Boomfunk MC och andra låtar som kom till omkring de åren fick mig på musikalisk rätt köl.

Skulle jag idag, just nu, med min kaffekopp halvtom bredvid tangentbordet skriva ner den självklara inledande låten och den lika solklara avslutande låten på ett blandband så skulle jag behöva tänka. Under tiden som jag skrev den här texten klickade jag upp spotify och började lyssna igenom låtar som poppade upp i huvudet. Savage Gardens "The animal song" är faktiskt en bra låt, oavsett vad andra säger. Men inte tillräckligt bra för att inleda eller avsluta ett blandband idag. Man kan hoppas att jag har utvecklats musikaliskt i och med att jag tar det beslutet.

Inledande låt borde vara:

"Someone new" - Eskobar feat. Heather Nova alternativt "Beautiful day" - U2

Två fantastiska låtar som mjukstartar mixtapet.

Avslutningskaffet på bandet borde vara "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" - Kent. Underbar låt, perfekt dynamik låten igenom, en text som lyfter varje gång man hör den för man upptäcker en metafor på ett annorlunda sätt. En låt som visar den musikaliska storheten i gruppen Kent.

men bandet kan lika gärna sluta med:

"the Bitter End" - Placebo

Pelle

onsdag 10 juni 2009

Då var då och nu är nu

Jag kände precis en isande vind längs min ryggrad, ni vet kalla kårar. Som en moonwalkande isglass dansade nostalgin tätt och hittills har jag bara lagt in texter och val som är gamla och retrovackra.

Så jag svänger om skutan och blickar mot horisonten. Det är enkelt, även ny musik är outstanding och även om det är helt ologiskt för en etablerad blandbands kille så är den absolut bästa nya låten just nu nummer fem på världens längsta blandband.

Har ni hört den? Den med hon Katy Perry och varmt och kallt, ja och nej, in och ut, upp och ner? Ja, du har rätt, det är "H0t n´Cold" jag snackar om.

Pop blir knappast bättre och coolare än så här. Fullt ös, kaxig text med en artist som i sina bästa stunder tyvärr är lika brutalt värdelös live som Idol-killarna Idol-Lars och Johan Palm (För att uppfriska era redan långt bort glömda minnen om dessa två flickfavoriter så är Lars han som slaktade U2´s "One" och Nirvanas "Smells Like Teen Spirit" och Johan gjorde att jag aldrig med kan lyssna på "Viva La Vida" med Coldplay utan att må lite illa).

Track 5: "Hot n´Cold" - Katy Perry

Den där gitarristen (benda 1 1/2 tonsteg)

Hur bra är Pink Floyd egentligen? Förmodligen hur bra som helst. Jag lyssnar på en livekonsert från början av 90-talet och det låter makalöst. Gitarristen David Gilmour spelar som ingen annan. Okej, kanske en Mark Knopfler i god form kan matcha denna gitarrlegend men i övrigt står Gilmour ensam på tronen.

Har ni hört "Shine On You Crazy Diamond" så vet ni. Har ni känt er kära när ni har lyssnat på "Coming Back To Life" så vet ni. Har ni sjungit allsång vid en lägereld till "Wish You Were Here" så vet ni. Har ni skakat på hvudet i ren omedvetenhet till "The Great Gig In The Sky" så vet ni.

Pink Floyd är en enorm orkester!

David Gilmour bender ofta ett tonsteg för att där uppe på gränsen av strängens hållbarhet benda upp den ett halvt till. Det är så coolt och jag kan bara salutera denna virtuos.

Vad bättre än att följa upp Eagles episka "The Last Resort" med en låt av och med Pink Floyd? Jag vet inget annat så här är det!

Track 4: "Learning To Fly" - Pink Floyd

Lunchmusik (förberedelser)

Det närmar sig lunch och bra ”snart lunch låtar” finns det gott om. Därför kommer Blandbandsbloggen att rekommendera följande finfina alster.

”Feeding my Frankenstein” med Alice Cooper. En grym rockdänga från Alice bästa platta “Hey Stoopid”. Syns och hörs även i den fantastiskt roliga filmen Waynes World. Alice monolog om Amerikas historia är iskall och ännu ett självdistanserat porträtt av bilden av hårdrockaren.

”Enjoy the silence” med Depeche Mode borde också vara en låt för att peppa upp känslan av att slippa sitta I ett högljutt kontorslandskap på 45 minuter. Tystnaden är en guldkantad och underskattad händelse för alla kontorsrävar.

Men egentligen vill man bara sitta i en go soffa med hörlurar och lyssna bort eftermiddagen till Eagles bästa sång ”The Last Resort”. Så är det ibland, man har inte roligare än vad man gör det till!

Track 3: ”The Last Resort” – The Eagles

Räddad av radion

Morgonens behållning är helt klart när Radio Malmöhus helt plötsligt spelar Electric Light Orchestras smått magiska ”Living Thing”.

Varför lyssnar jag på Radio Malmöhus undrar du kanske? Själen är lika enkla som just den där låten är bra. Jag var så förödande trött imorse att jag inte orkade starta jukeboxen, då funkar radio som ett bra komplement och eftersom min nuvarande stereo är så gammal att jag inte längre kan se vilken radiokanal som är i bruk så blev det bara den första som kom upp.

Kan ni tänka er, det hann bli två riktigt bra låtar (den andra vet jag inte vilken den var men den var country så det stänkte om det) och jag väljer givetvis ELO:s grymma ”Living Thing” som Track 2 på världens längsta blandband!

Track 2: ”Living Thing” – Electric Light Orchestra